Klicka på bilden, för att se hela bilden
Henrik Palm (In Solitude/Pig Eyes/Södra Sverige/Sonic Ritual) släpper sitt första soloalbum ”Many Days” den 29 september.
Och idag släpps singeln ”Systema” som du kan lyssna på längre ned.
P3 Musikguiden hade premiär på Systema och den delades nästan 2000 gånger på 1 vecka.
Many Days spelades in i Studio Cobra med Martin ”Konie” Ehrencrona (Viagra Boys/Les Big Byrd) och resultatet är en hybrid mellan rock, ångest, eufori, musikalisk anarki och rymden.
Henrik gör sina första spelningar som soloartist i oktober, som förband till Voivod och med sig har han ett band bestående av folk från b.la Viagra Boys, Gravmaskin, Vampire m.fl
13 oktober Truckstop Alaska Göteborg
14 oktober Kraken Stockholm
Henriks vän och bandkamrat Mattias Alkberg skriver såhär om Henriks nya skiva:
Tror du på full transparens? Tycker du det är viktigt? I såna fall så lärde jag känna Henrik Palm via Frans Johansson i Les Big Byrd och vi tre startade ett band ihop, Södra Sverige. Henrik spelade då med In Solitude som jag älskade.
In Solitude var ett progressivt heavy metalband från Uppsala. Med progressivt menar jag att de tog sin heavy metal till ställen den aldrig hade varit tidigare. Jag menar inte genren progressive metal, jag menar att In Solitude förnyade heavy metal. Och Henrik hade stor del i det. Han gör det annars i alla fall, förnyar. I Södra Sverige, i Pig Eyes och nu här på sin första solskiva.
Tillsammans med Tor Sjöden och Martin Ehrencrona (Viagra Boys, Les Big Byrd) har han gjort skivan som aldrig gjordes på 80-talet, eller senare, förrän nu.
Han rör sig obehindrat mellan skivsamlingar och världar. Mellan Killing Joke, Crass och Psychic TV. Men även mellan HP Lovecraft och Dr Who. Mellan det djupt privata och det anarkistiskt andliga.Musiken och rösterna (Henriks egen men även Anna Norbergs och Sara Taylors) ligger som ett spöke, tungt andandes, i rummet.
Tillbaka till transparensen som var så viktig: det är som att vara inuti ett akvarium, som att vara en fisk och se ut på alla jävla människor man är beroende av. Vara tacksam för att de ger en mat och bryr sig om en. Låt vara att de glor och knackar på glaset. Någonstans vetskapen om att de inte skulle klara sig många minuter nakna som vi, i vårt element. Inte vi i deras heller. Det är den bokstavliga transparensen: glaset som skiljer oss åt. Som ger oss möjlighet att ändå kommunicera med varandra. Henrik Palm rör sig obehindrat på båda sidorna.
© Border Music Distribution
