MICHAEL D’ANTONIO – THE TRUTH ABOUT TRUMP

(Thomas Dunne Books)

Inför förberedelserna av denna bok var sju personliga samtal med Donald Trump inbokade av Pullitzerbelönade författaren Michael D’Antonio. Efter fem av dessa avbröts dock audiensen av intervjuobjektet själv via en assistent. Anledningen; D’Antonio hade pratat med någon miljardären hatade. Fast boken var inte död även om författaren var det för Trump själv. ”Månader passerade” utan ett livstecken från Trump Tower. Men då från tomma intet ringde en av Trumps advokater Michael Cohen och erbjöd sig att hjälpa D’Antonio att ”undvika publicera felaktigheter”. Författaren nobbade dock inviten, och därefter kom hotet om stämning som på beställning så småningom.

Av detta kom dock intet. Några veckor därefter, i juni 2015, kallade Cohens boss till presskonferens i Trump Towers lobby. Då förstod också D’Antonio varför The Donald varit så angelägen om att rätta till de där ”felaktigheterna”; där och då offenliggjorde han nämligen sina ambitioner att ställa upp i valet till president. Tanken med att hjälpa till med att rätta till eventuella ”felaktigheter” hade alltså med detta att göra. Cohen oroade sig för att hans arbetsgivare måhända skulle skildras negativt, vilket i sin tur skulle kunna påverka kandidaturen menligt.

Så här i efterhand framstår denna oro givetvis som minst sagt överdriven. För med tanke på hur väl den lika bisarra som okonventionella kampanj Trump bedrev från dag ett föll ut kan det verka som att han var ett säkert kort. Därför kan också resultatet så här med facit i hand verka hur självklart som helst.

Å andra sidan; Trump var ett oprövat kort utan politisk erfarenhet, och han förde sig inte precis enligt etiketten. Men han vände det till sin fördel. Med alla medel. Han bröt politiska regler på löpande band, förolämpade konkurrenterna ständigt, hanterade sannningen oaktsamt, och ignorerade allt vad sportmannaship och heder heter i sin kamp om presidentämbetet. Därtill lyckades han vända sina tillkortakommanden – sexismen mot kvinnor, rasismanklagelserna, de fiaskoartade affärerna, skattesmitandet, den politiska okunnigheten och det hetsigt instabila humöret – till något närmast positivt hos en förfärande stor del av det amerikanska folket.

Så kan det gå när de säljande förenklade löpsedelsrubrikerna kommer igenom mediabruset tydligare än rim och reson från ett nedsablat ”etablissemang” som inte lyckas nå ut. I ett klimat där fakta och historia förpassats til en bisaksposition i det högljudda internetflödet och ”gammelmedias” förtroendesiffror rasade var med andra ord Trumps vinst på sitt sätt logisk om än chockartad.

Vare sig den skandalomsusade primärvalskampanjen eller presidentvalskampanjen med Hillary Clinton i andra ringhörnan avhandlas emellertid här. D’Antonio avslutar inledningsvis sin histora med ovanämnda tillkännagivande. Därefter börjar han sin berättelse från början, det vill säga med Donalds far Fred Trump. Det var nämligen han som började bygget av de imperium som lille Donald så småningom skulle ta över.

D’Antonio målar initialt upp den efterkrigsvärld Trump Sr. verkade i, och sätter in honom i ett sammanhang. Fred Trump framställs som en idogt arbetande hårding, som inte lade fingrarna emellan för att få igenom en deal. Redan här ser man var Donald fick sina ideal. Han blev tidigt den givne arvtagaren eftersom storebrorsan Freddy inte hade samma ambitioner eller kanske förmåga som pappan. I alla fall tycks han inte ha haft samma vassa armbågar som farsgubben och brodern. Han hade en mer avslappnad inställning till livet, och blev pilot istället, något Donald aldrig kunde acceptera.

Fast mycket mer än så får vi inte veta om Freddy eller Donalds andra syskon. De är inte ens bifigurer, möjligen nämns de i några bisatser. Istället målar D’Antonio upp den stora bilden. Knappt hälften av bokan kan nämligen beskrivas som en historielektion där den efterkrigstid Fred Trump befann sig i avhandlas. Patriarken beskrivs som en hårt arbetande, råbarkad sälle, som inte var sen att tänja på lagen och utnyttja de juridiska luckor som fanns i regelsystemet för att kunna klättra uppåt på karriärstegen. Familjeförmögenheten byggdes för övrigt genom att bygga bostäder för medelklassen i New York, och Trump Sr. hade självklart god kontakt med de lokala politikerna för att överhuvudtaget kunna få chansen att förverkliga sina visioner.

D’Antonio sätter som synes in Fred Trumps göranden och låtanden i en tidsepok de allra flesta är för unga för att ha upplevt. Det är förmodligen därför han går så noggrant till väga och lägger ut texten så utförligt. Den allmänna stämningen, ekonomin och det politiska läget under denna era avhandlas detaljerat. Allt detta ter sig mäktigt, initierat och väldigt intresseväckande på en och samma gång.

Fast de som längtar efter att få läsa om Trump Jr:s eskapader får som sagt vänta. Men alla ni som känner så, till er kan jag bara säga; Håll ut! För efter sisådär knappt etthundrafemtio sidor övergår boken till att fokusera betydligt mer på Donald själv. Då berättas det om hans ständiga wheelings and dealings – bland annat det beryktade golfbanebygget i Skottland och förstörelsen av två art decoskulpturer och en fris (konstverk på vägg) när Trump Tower byggdes – av mer eller mindre tvivelaktig natur, otroheten, fruarna, casinokonkurserna, stämningarna, tv-serien The Apprentice, det omättliga bekräftelsebehovet med mera.

Sistnämnda illustreras bland annat av The Donalds fixering vid att ligga så högt som möjligt på finansmagasinet Forbes topplista över USA:s rikaste. Fastighetsmagnaten brukade nämligen ringa regelbundet för att klaga över att han inte kommit högre på årslistan, och därtill hävda att han var värd betydligt mer än vad tidningens reportrar kommit fram till.

Det skulle inte vara svårt att komma med en hel hög av exempel på liknande Trumpismer som boken avhandlar. Ändå är The Truth About Trump långt ifrån någon skandalbok, som går in för att smutskasta eller ställa huvudpeersonen i dålig dager på något sätt, snarare tvärtom. Istället framgår tydligt att D’Antonio mest bara som en välinformerad informatör, som rapporterar sina rön till en nyfiken läsekrets.

Men ändå, trots den tämligen neutrala tonen framstår Trump precis lika odräglig som man blivit van vid i media. På samma gång, även om man nu varit gömd under en stenbumling de senaste decennierna, och inte haft minsta åsikt om mannen innan boken landat i knäet lär domen ändå rimligen bli den samma som en majoritet av jordens befolkning redan har, och den är som bekant inte särskilt positiv. Trumps göranden och låtanden talar nämligen för sig själv. När allt är sagt och gjort och boken färdigläst framstår Trump som allt det där man redan hört och läst nästan till leda, det vill säga arrogant, stingslig, sexistisk, egotrippad, hotfull, okänslig, buffelartad, myglande och ignorant. Beklagar dock om jag missade några adjektiv där, typ rasistisk, men alla dragen exemplifieras i ärlighetens namn inte av författaren.

Å andra sidan är det kanske inte nödvändigt heller. Poängen går fram ändå, bilden av Trump som en milt uttryckt, tveksam individ för att leda världens mäktigaste demokrati kunde knappast bli tydligare även om man tagit till ett mer rakt på, osofistikerat verbalt artilleri. Och då ska ni ändå veta att hans politiska agenda inte direkt är föremål för granskning heller.

Nu lär förstås inte Trumpanhängare bli överdrivet glada över den här boken ändå, men sanningen å säga har de egentligen ingen anledning att vara gramse. För D’Antonio har som sagt prioriterat objektivitet och renodlad fakta framför minsta tendens till smutskastning.

Samtidigt är det definitivt ett extra plus att författaren satt in Trumps stigande i graderna i det amerikanska samhället i ett sammanhang. Det får oss inte minst att förstå hur illa det står till med med det enorma, men samtidigt idiotiska mediabruset. På samma gång borde det rimligen också få oss att fundera på om skrupellösheten och girigheten har några gränser nu när en den vettiga sortens kapitalism spårat ur och poltiken alltmer förvandlats till ett smutsigt lögnaktigt spel.

skriven 2017-05-23

Skriv ut sidan

Våra vänner