DON´T HANG UP

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Nittiotalsnostalgisk skräck, USA 2016
Regi: Damien Macé och Alexis Wajsbrot
I rollerna: Gregg Sulkin, Garrett Clayton, Bella Dayne, Sienna Guillory, Edward Killingback
DVD/Blu-Ray/VOD
(Njutafilms)

BETYG: TRE

Eftersom jag är en herre i 50-årsåldern, tycker jag att 1990-talet var nyss. Därför känns det lite konstigt att det görs hyllningar till 90-talets skräckfilmer – som om det vore längesedan. Men de där 90-talsfilmerna börjar ju bli lite till åren. SCREAM kom 1996 – det är 21 år sedan.

DON’T HANG UP, som regisserats av duon Damien Macé och Alexis Wajsbrot, är en hyllning till 90-talsskräck och går i samma stil som dessa filmer – vilket innebär att DON’T HANG UP skiljer sig en hel del från mycket annat som görs idag.

Framför allt överraskar DON’T HANG UP genom att vara en lågbudgetfilm som faktiskt ser ut som en “riktig” film; som en biofilm. Den har ordentligt filmfoto och driv i berättandet.

Egentligen borde inte handlingen funka. Gregg Sulkin och Garrett Clayton spelar två unga killar som ägnar sig åt busringningar de sedan lägger upp på internet. Deras pranks är fullkomligt hänsynslösa – och ja, de här två killarna är vidriga. De är sådana där typer man verkligen vill ska råka riktigt jävligt illa ut – snubbla framför en ångvält, eller något. Att låta dessa två inneha huvudrollerna i en skräckfilm borde inte funka – vi kan ju omöjligt sympatisera med dem, istället vill vi att de ska stryka med.

Men nu visar den här filmen sig funka bra trots detta handikapp – tack vare en rätt bra intrig. Plötsligt blir nämligen busringarna uppringda av en okänd man – och rollerna blir omvända. Den mystiske främlingen verkar ha full koll på vilka busringarna är, var de bor, han övervakar dem – och han drar sig inte för att mörda. Visst är det lite JAG VET VAD DU GJORDE FÖRRA SOMMAREN över det här, men det kan jag ta.

DON’T HANG UP utvecklas till en ganska bra liten skräckfilm. För några decennier sedan hade den bara varit en film i mängden, men som genren ser ut idag sticker den ut, åtminstone lite grann.
Man kan ha betydligt sämre saker för sig än att se på Macés och Wajbrots film.

skriven 2017-05-25

print

Våra samarbetspartners