GEOFF JOHNS – DC Universe Rebirth. Tecknat av GARY FRANK, ETHAN VAN SCIVER, IVAN REIS och PHIL JIMENEZ (DC Comics)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

När DC i augusti 2011 avtäckte sin satsning The New 52 var det en av de största omvälvningarna serieförlaget någonsin hade genomgått. Alla existerande titlar, inklusive Superman, Batman, Wonder Woman och Justice League lades ner och började om medan ytterligare diton tillkom. Både avsevärd uppmärksamhet och succé följde i dess spår. Fast redan i februari 2015, bara tre och ett halvt år senare stod det klart att The New 52 var historia även om viss eftersläpning skedde därefter. Varför går det bara att spekulera om, men det är ingen alltför avancerad gissning att det krav på gemensam kontinuitet som skulle följa i alla titlarna orsakade friktioner i det kreativa lägret, flera tecknare slutade eller avskedades under de här åren.

The New 52 följdes under en kort tid tid av Convergence, en mastig historia på hela nio graphic novels, som skulle fungera som en slags bokslut innan man på nytt började om. Vilket hastigt och lustigt för oss fram till våra dagar och återfödelsen. Rebirth är i alla fall rubriken på det senaste påfundet i DC:s universum. Det hela går ut på att ”återintroducera koncept”, som gick förlorade med The New 52 och ”bygga på allting som publicerats sedan Action Comics nummer 1 fram till just The New 52”. Allt enligt Geoff Johns, manusförfattaren och tillika chefsdesignern av ett projekt som syftar till att ”synkronisera och harmonisera” pre-52-världen med kontinuiteten i The New 52.

Låter det krångligt? Hänger ni med? Om inte förstår jag fullt ut. Även undertecknad i egenskap av sovande serienörd, som i tämligen mogen ålder hängde på DC:s serietåg igen är smått förvirrad, och ärligt talat är jag inte helt säker på att detta första introducerande Rebirthförsök bringar mycket klarhet heller. Historien ter sig i alla fall inte helt begriplig för någon som missat sisådär trettio år i universumets föränderliga utveckling.

Men strunt samma, jag gör ändå ett försök till sammanfattning. I handlingens centrum finner vi Kid Flash från tonåriga superhjältegruppen Teen Titans. Denne är fångad i ett slags tidsrelaterat ingenmansland. Tydligen beror detta på en händelse orsakad av hans mentor Barry Allen alias The Flash vid ett tidigare tillfälle. På samma gång har tio år försvunnit ut i tomma intet, så nu måste mini-Blixten både lösa mysteriet och rädda sig själv. Något han inte klarar på egen hand. Således får vi följa honom på en resa där han försöker få hjälp att komma ur sin prekära situation av en rad vänner, däribland Batman och The Flash.

Detta är dock inte hela historien. För samtidigt gör Johns korta nedslag hos ett helt pärlband andra superhjältar. Allt detta för att berätta för läsaren var de befinner sig i livet inför sina kommande separata soloäventyr. I alla fall verkar det så. För som så ofta annars när många hjältar ska pressas in i en historia tillför tilltaget i sig inte så överdrivet mycket. Dessutom kan jag allt tycka att upphovsmännen kunde flätat ut sin berättelse lite längre. Sextioåtta sidor är för all del hyfsat generöst, men för tusan; det här borde ju vara ett epos som utgör startskottet för en helt ny era i DC-universumet.

Ändå får man väl ändå vara hyfsat nöjd med det här. Om inte annat uppskattar jag i alla fall till större delen de fyra tecknarnas jobb. Sedan ger helheten om inte annat intrycket av att vara ett tillfredsställande smakprov. Även om nu för all del (serie)världen knappast ruckas i sitt fundament av dess existens. De avslutande sidornas epilog lär dock få en och annan att höja ögonbrynen. Varför avstår jag dock från att avslöja.

skriven 2017-03-31

print

Våra samarbetspartners