DARK TRANQUILLITY, KB, Malmö den 25 oktober 2010

Förband: AVATAR och INSOMNIUM

Att vara på KB var nog det bästa man kunde göra den här regntunga måndagskvällen.

Uppvärmare nummer ett var AVATAR från Göteborg. Ett metalband som verkade ha problem med att veta vilken stil de skulle spela. Låtmaterialet var ojämnt framfört och sångaren som såg ut som en yngre reinkarnation av nyss bortgångne Peter Steele hade svårigheter med att sjunga i rätt tonart. Det lät väldigt illa emellanåt. På skiva låter det bra men det hjälper inte om man står på scen. Stilmässigt var det en blandning av goth/sleaze och powermetal etc. Dom är duktiga på att göra låtar med catchy refränger och QUEEN OF BLADES och SHATTERD WINGS som de spelade från nya plattan är bra exempel på det.*

Hade de lagt lika mycket energi på att låta bra live som deras coola attityd hade det blivit riktigt bra. Nu föll det som sagt på de tvivelaktiga sånginsatserna. Och så sa de fuck you till James Cameron eftersom här kunde man se Avatar i 3D och live. Det var ju lite smålustigt

Okej, till nästa band som kom från Finland… INSOMNIUM, vars musik ligger i samma genre som exempel Amorphis behövde inte jobba på att vara coola. Det bara kom naturligt. Dom är långhåriga och skäggiga och musiken är definitivt det viktigaste för dem. Jag kan inte begripa hur finnarna alltid lyckas att göra så bra musik. Musiken är en blandning mellan skandinavisk dödsmetall oc vackert melankoliska finska tongångar. Brutalt och melodiskt
samtidigt. Inför spelningen har jag lyssnat in deras plattor och jag har blivit fullständigt såld på deras musik. När sångaren på bruten finlandssvenska säger ”Ska vi spela rrrrockenrrrroll?” blir det bara så bra.

De inledde med den vackert melankoliska EQUIVALENCE som är öppningsspåret från nya plattan. Den brutala WHERE THE LAST WAVE BROKE lyfter taket på KB med sin refräng. WEIGHED DOWN WITH SORROW med sitt stråkintro och ändlösa
outro fick bli deras sista låt på sista konserten på deras turné.

Efter diverse trassel med laserkanonen kom så DARK TRANQUILLITY äntligen igång och då var publiken redan halvtokig. Det krävdes inte många ackord förrän det blev kaos på golvet. Sångaren Mikael Stranne var på strålande humör trots att dom gjort typ tjugofem spelningar på nästan lika många dagar. Skönt att vara hemma i Sverige, tyckte han. Men det verkade inte något brist på energin, så de gav järnet från början till slut. Jag bara väntade på att Mikael skulle hoppa ut i publiken. Lyckligtvis lät han bli men däremot var det publik som kom upp och tog sig ett magplask ut i publikhavet. Tur det inte är så högt.

Dom öppnade med AT THE POINT OF IGNITION och THE FATALIST från nyaste plattan. Sen bar det iväg med tvåtaktssmatter i DAMAGE DONE. Både publik och band var verkligen på hugget och det blev en del munhuggeri mellan låtarna och naturligtvis började någon gapa ”Alla från Göteborg heter Glenn” men Dark Tranquillity verkade inte ta illa upp. Till SHADOW IN OUR BLOOD körde de den klaustrofobiska videon. Förmodar att trummisen hade koll var i låten dom var för de synkade exakt sången live med videon.

En annan höjdare är naturligtvis MISERYS CROWN som är rena radiohiten med sin efterhängsna refräng. Som jag alltid skriver om den här sortens band blir det emellanåt för mycket buller och brök och det blir onyanserat. Men låtar som inte har tvåtaktssmatter utan går mer i lagom takt blir rena nöjet att lyssna på även live. Och sista extranumret fick bli THERMINUS från FICTION-albumet.

Anders Fridén som sjunger i In Flames var ju sångare i Dark Tranquillity fram till 1993 och musiken är ju ganska besläktad. I somras på Metaltown kunde man göra en jämförelse eftersom dom spelade i princip efter varandra. Fast det var fan så taskigt att Dark Tranquillity fick den fjuttiga tältscenen när In Flames var headliner på avslutningskvällen.

Well, var det värt att pajja öronen i tre timmar på KB? Absolut. Det är bara till konstatera att köra turneér med tre band som delar på allt gör att man både får fler som kommer och fler som upptäcker dom mindre kända banden.

Med facit i hand efter ett antal konserter av den här typen har jag upptäckt ett antal nya band man inte hade hört annars. Schysst att dom förutom mindre justeringar lirade på samma trumset alla tre banden. Effektivt.

Mina favoriter denna kväll var ändå Insomnium. Sorry Dark Tranquillity. Men Avatar får nog skicka sångaren till någon sångpedagog.

Zoran Cullibrick
skriven 2010-10-26

Skriv ut sidan