NEU! (HALLOGALLO 2010: MICHAEL ROTHER & FRIENDS), KB, Malmö den 15 september 2010

Förband: VED

Olika konserter drar naturligtvis till sig olika kategorier av människor. Denna kväll som gick i krautrockens tecken drog till sig både femtioplussare som lyssnade på detta för trettio, trettiofem år sen samt de betydligt yngre som upptäckt den här som jag själv trodde utdöende musikstilen. Men där hade jag fel…(som vanligt)….När jag satt och lyssnade på mina nyinköpta krautrockalbum runt 1980 trodde jag inte i min vildaste fantasi att Michael Rother skulle stå på scenen trettio år och köra de här låtarna. Men visst, krautrockens urfäder AMON DÛÛL II spelade på Sweden Rock Festivalen i somras så visst lever musiken. Men enligt några som såg dem live var det tveksamt om de levde eller var uppstoppade. Nu väntar jag bara på att FAUST blir inbokade på KB. Visserligen var de i Stockholm för några år sen men då missade jag dem… attans!!

Nä, nu får jag sluta drömma. Tillbaka till KB och kvällens band…

VED från Malmö var förband och det sex man starka bandet släppte loss sin egenhändigt hopsnickrade kraut/progg/folk/psyche-rock. Instrumentalt och med en pådrivande grundmelodi i basen växte den organiska musiken fram. Det kändes väldigt fräscht för att vara musik i den här genren. Influenserna var i mins öron allt från Älgarnas Trädgård till Träd, Gräs och Stenar med en släng av Amon Duul och Agitation Free. Orgelsoundet fick mig att tänka på Doors. Det var meditativt och väldigt medryckande musik. Det som ytterligare tillförde en dimension var alla skumma bakgrundsljud som låg och puttrade i bakgrunden. Och dessutom hade gitarristen spiralkabel. Det kallar jag retro.

Efter spelningen fick jag en pratstund med Mattias Nihlén som är bandets grundare och motor och han berättade att de precis släppt en LP som fanns till försäljning. VED har i denna sättning bara funnits sen början av året. Ändå har de redan hunnit med ett antal livespelningar runt om i Sverige bland annat i Göteborg och Dalarna. Framöver hoppas de att kunna skriva och repa in nytt material som är skrivet av hela bandet. Plattan som precis har släppts är ett rent soloprojekt där Mattias skrivit all musik och spelar i princip allting. Jag ser fram emot mer musik av VED.

Så var det äntligen dags att få lite tysk krautrock på KB. Rother hade med sig Steve Shelley som annars spelar trummor i Sonic Youth och på bas var det Aaron Mullan från Tall Firs. Jag hade inte väntat mig något större röj på scen och mina förväntningar infriades då Rother gömde sig bakom ett gigantiskt bord där han skötte laptopen med samplingar, sequencers, trummaskiner och annat elektroniskt tjohejs. Han spelade naturligtvis gitarr med sitt väldigt speciella sound. Det svängde bra om öppningslåten som jag inte kommer på vad den hette. Men det var verkligen krautrock så det visslade om det. Med pådrivande bas, monotont trummande, mycket pukor och vasst gitarrljud gungade publiken igång rejält. Fast på ett tyskt sätt. Det blir åter som jag skrev tidigare organisk musik som bara rullar på. Allt var naturligtvis instrumentalt, och varken refränger eller verser existerar utan musiken lever sitt eget liv. Hade de velat hade de kunnat köra samma låt hela kvällen och bara improviserat efterhand. Publiken hade älskat det ändå.

Största applåderna fick de i samband med framfördet av jättehitten (jag skämtade bara) DELUXE – Immer Vieder från sättningen då de kallade sig för Harmonia. När man tittade på publiken var det många som blundade, njöt och och gungade i takt med musiken. Det var vackert att se. Det var säkert några låtar som han körde från sina plattor under egen namn men det mesta var från NEU och HARMONIA. Det är inte mycket publikkontakt men Rother sade iallafall några ord till publiken. Efter en dryg timme tackade de för sig, men kom tillbaka och körde ett extranummer.

I vilket fall som helst var detta en väldigt sällsam upplevelse att få höra den här sortens musik framförd live. Jag kan tänka mig hur det var i början av sjuttiotalet då folk tände på och fick ytterligare en dimension på musiken. Fast det är bara som jag tror. Intressant att veta är att Michael Rother och hans tidigare vapendragare Klaus Dinger (som spelade trummor) var medlemmar i Kraftwerk runt 1970. Alltså innan Kraftwerk släppte sitt första album. Sen utvecklades de åt olika håll. Harmonia och NEU var ju gitarrbaserad musik med melodier som man kunde nynna. Kraftwerks tidiga verk var betydligt mer atonala. Eller iallafall stökiga.

En sammanfattning: de som missade detta får skylla sig själva. Jag kan i alla fall säga att jag var där. Ifall nu diskussionen uppkommer på något ålderdomshem nån gång i framtiden. Ifall det nu finns dylika ställen. Har jag tur surrar de fast mig på KB i någon hörna…

Och ni som läst så här långt och fortfarande inte förstått vad KRAUTROCK är så är det tyskarnas svar på den brittiska musiken som växte fram under 60-talet. Och Kraut är ju ett skällsord för en tysk. Det är bara till att rycka ut antennkabeln och lägga några år på att lyssna in tyska band som ingen har hört talas om…

Zoran Cullibrick
skriven 2010-09-16

Skriv ut sidan